Jenny Bond- arbetarliv i Sverige

Teater Hammarang:
”En bättre värld är möjlig”
Femton minuters scen mellan honom och henne.
Manus: Charlotte Svärdström
Regi: Aras Amin
Musik: Darun Areb.
I skuggan av bankkrascher och ekonomisk kris kan tillvaron uppfattas som kaotisk för många människor. Det råder brist på budskap och konflikten mellan man och kvinna har upphöjts till huvudfråga.
Orsaken till fattigdom, svält och krig förklaras med konflikter mellan olika kulturer. Rasismen söker sin rot hos ett okunnigt folk. Men konflikten mellan man och kvinna och konflikter mellan olika kulturer måste ses i ett globalt perspektiv om de ska kunna lösas.
Vårt budskap är ”En bättre värld är möjlig” . Vägen dit heter solidaritet.
Han, tunisisk man bosatt i Sverige spelas av Aras Amin.
Hon, svenska på väg att följa honom tillbaka till sitt hemland spelas av Charlotte Svärdström
Aras Amin, skådespelare och regissör. Under perioden 1986-1996 aktiv i olika teatersammanhang i norra Irak.
Darun Areb föddes 1985 i Halabja, Norra Irak. Musikant, medverkat i bl a Idol.
Charlotte Svärdström, författare, konstnär. Pendlar sedan sex år tillbaks mellan Högsbohöjd i Göteborg och staden Hammamet i Tunisien.

KOMMA TILL TALS – KULTUR FÖR FRED – BISKOPSGÅRDENS DAG 22/5 2010

Hur farligt är Tunisien?

Palestiniernas kamp för sitt land har under det gångna året stått i centrum för internationell opinion samtidigt som den sionistiska staten Israel blivit alltmer isolerad. Ett år efter de av bushregimen understödda frukansvärda bombningar av Gaza kämpar de arabiska folken dagligen mot penetration av israeliska intressen i sina länder. Men folken i bl a Nordafrika har också fått en annan fiende att slå vakt emot; den islamistiska fundamentalismen. I samband med ett kulturbyte mellan konstnärer i Göteborg och kulturarbetare i staden Hammamet i Tunisien fick jag i november och december förra året tillfället att närmare lära känna detta arabland. Tunisierna har gått genom blod och eld för att först befria sig från fransmännen och nu kämpar de för oberoende av muslimsk extremism och internationellt förtryck. Tunisien vill leva i fred med sina grannar men gränsen i norr (till Italien) är stängd och den som vågar

trotsa muren i Medelhavet gör det med livet som insats. Det ekonomiska systemet i Tunisien fungerar något annorlunda än i ett imperialistiskt land som Sverige. Så märker man inte lika mycket av den ekonomiska kris som skapats av ett fåtal män på Wall Street.
Trots fattigdom och analfabetism och andra afrikanska åkommor pulserar landet av optimism och folket kämpar i dagliga konfrontationer mot dom som vill bevara den gamla ordningen. Det handlar förstås om pengar men även om att bygga ett modernt samhälle på vetenskaplig grund. Något av en ”New Deal” skulle jag vilja påstå men det finns även ett motstånd mot kapitalismen som sådan. Vi lever ur hand i mun och den ena dagen är inte den andra lik. Vakt kring Arafats hus En spänd tystnad härskade under juldagarna Hammamet. Självaste julafton gick inte att fira p g a yttre omständigheter. Den nationella insatsstyrkan av militär och polis tillsammans med lokal polis körde gata upp och gata ner. > Folk stoppades, kontrollerades och många fick sina identitetshandlingar sönderrivna. Polis gick in på arbetsplatserna och gjorde kontroller. Civilpolis bevakade stränder, kaféer och barer.
Turistsäsongen är över. Hotellen står tomma. Arbetslösheten har mångdubblats men några sysslolösa ser man inte på gatorna. Detta har de arbetandes organisationer sett till. ”Röda gardet" har också sänt ut sina vaktstyrkor och de patrullerade utanför Bank Biat, på stranden nedanför familjen Yassir Arafats hus och vid båtarna, som fiskarna döpt efter vad dom har kärt; Salam(fred), Intisaar (seger), Kuba, (Kuba), Maryam (Maria) eller Ahmed. Natten till juldagen byggdes barrikader runt Arafats sommarhus eftersom den ordinarie vaktstyrkan av tunisier kring änkan och hans dotter hade ersatts av militär. Arbetare med stora verktyg i händerna gick också gata upp och gata ner. Män med bistra blickar, stolt bärande röda palestinaschalar vandrade fram och tillbaks. Kvinnor med räfsor och sopkvastar ställde sig i grupper i gatuhörnen, tyst iakttagande allt och alla. I Stadsdelen Kharouba i norra Hammamet pågick skärmytslingar när polisbilar på något sätt övertogs av vanligt folk. Vid ratten till ett parkerat militärfordon ser jag en skolpojke sitta och vinka åt förvånade förbipasserande.> Ungdomen är framtiden och i Afrika består befolkningen till större del av ungdomar. Bilden på Che Guevara hänger på kaféer, bärs på tröjor, klistras på bussar och taxibilar och på juldagsmorgonen hade Che Guevaras ansikte målats över en stor mur vid infarten till Hammamet.
Vart tar pengarna vägen? Ett omfördelningskrig mellan arbete och kapital! Fronten mellan kapitalism och socialism går som en axel från Afganistan till Palestina, Irak via Sudan och ända ner i Sydafrika. Problemet för USA är nu Iran. I klansamhällets brytning med modernt liv - vilken väg kommer dom att välja?> Vilken väg har Tunisien valt och varför gick det som det gick med den ärorika befrielsekampen i Algeriet? Ja detta är frågor som är ytterst aktuella.> Och vart tar pengarna vägen? > - Bomber, vapen, polis och militär är svaret. För så vill USA ha det! Pengarna går till krigen i Palestina, Irak och Iran i stället för bröd åt folken.
Sionistlobbyn styr Sionistlobbyn styr USA:s politik och den styr mycket av svenska medier. Detta måste vi vara medvetna om. Judiska anhängare till de sionistiska idéerna far också fram i Nordafrika på manér som liknar dom i Palestina även om det är svårt att urskilja judar(sionister) från den övriga befolkningen eftersom de inte vågar framträda öppet som de gör i Europa utan döljer sig i form av konverterad muslim eller vanliga fransman.> Staden Bedin i Algeriet som befriades från fransmännen 1963 är exempelvis nu på väg att återfalla i kolonialismens händer när rika judar från Europa kräver sina egendomar tillbaks. > Samma tendenser ses på ön Djerba i Tunisien. Här ligger världens äldsta synagoga och hit vallfärdar judar från stora delar av världen. Under julhelgen, Christmas Eve och Christmas Day, kontrollerade judarna hela Djerba och stan var stängd. Utegångsförbud rådde medan man i resten av Tunisien knappast märkte av julfirandet annat än på hotellen. Medan landet kämpar för att stärka sin arabiska identitet har sionistlobbyn i Tunisien lyckats införa engelska som obligatoriskt språk på grundskolan. Israel bombade 1985 bombades Tunisien av Israel som var ute efter att mörda tre palestinska ledare som bodde i en förort till huvudstaden. Arafat flyttade sitt högkvarter till Tunis efter att han drivits ut ur Beirut 1982. Men det israeliska bombardemanget av Hammamet Lif dödade också mängder av tunisier. Under julhelgen var det också nära att USA fick ännu ett attentat inne på eget territorium när den unge nigerianen Umar Farouk Abdulmutallah försökte skjuta i luften ett amerikanskt flygplan med dess 300 passagerare. Den här terroristen på grönbete(23 år) hade formerats av Al-Qaida i Yemen liksom ett tjugotal andra brushuvuden beredda att agera på samma sätt. Muslimer i USA och på många håll i världen har emellertid tagit kraftigt tagit avstånd från aktioner av detta slag och mot att de utförs ”in the name of islam”. Tunisien liksom Kadafis Libyen tar som länder avstånd från den här typen av shiamuslimska aktioner vilka får sin näring från i första hand Iran men också Saudiarabien och Pakistan. För två år sedan avslöjades en konspiration av fundamentalister styrda från Algeriet som hade som avsikt att störta den sunnimuslimska regimen i Tunisien. Resultatet blev avrättandet av 22 stycken män i gruppen samt långa fängelsestraff för de tunisier som samarbetat med algerierna. Fundamentalismen har sin grogrund i fattigdom och
analfabetism. Trettio millioner människor, varav 6-7 miljoner
barn dör varje år i världen p g a hunger. Men tusentals ton av jordbruksprodukter (sädeslag och andra) förstörs i de rika länderna för att inte priset på produkterna ska sjunka. Beväpnad politik Hungern har blivit beväpnad politik för de ekonomiska makthavarna och livsmedelsarmodet ett i allra högsta grad strategiskt vapen. Staterna i G8 gruppen har nyligen provat på det genom sitt beslut att bojkotta FAO;s toppmöte som de något överdrivet kallar ”de fattigas toppmöte”.> Men Tunisiens president Ben Ali har bl a i syfte att bekämpa fundamentalismen startat en kampanj som ska sätta alla som inte kan läsa eller skriva på skolbänken. Det rör sig om äldre människor som växt upp under kolonialismen (Tunisien befriades från Frankrike 1957) och förvägrats skolgång. Vi ser vad vi vill se och det är val vi ständigt måste göra. Varje dag rapporterar TV;s nyhetskanaler om bomber som exploderar, kroppar som slits sönder, människor som gräver i raserade hus efter anhöriga, förtvivlade mödrar, skakade, chockade barn... Skall vi blunda eller ska vi bry oss?

Svaret är enkelt. Vi måste öppna ögonen och våga möta verkligheten. Vi som bor i Sverige kan utnyttja den yttranderätt som finns. Vi kan verka för en bojkott av den sionistiska staten Israel i alla de sammanhang där vi finns; föreningar, fackliga eller politiska organisationer.